Träningstävla eller tävlingstävla i Nose Work

Tankar kring när tävlingen blir kontraproduktiv för träningen

Ibland tror jag att vi behöver våga säga att tävling faktiskt kan bli kontraproduktivt mot träningen och våra långsiktiga mål. Då menar jag inte bara mål som att ta diplom på tävling utan hur vi vill att vår träning ska se ut.

Jag håller absolut med om att man behöver testa sin träning i skarpt läge. Förr eller senare måste man se om det man tränat på faktiskt fungerar när det är tävling, med väntan, andra hundar, nya miljöer och alla de där sakerna som inte går att återskapa fullt ut på träning.

Man behöver också träna på att tävla. Men man kanske behöver dra i nödbromsen lite när den enda träningen man gör är när man tävlar, eller när tävlingen blir kontraproduktiv för träningen.
Att tävla innebär att man ibland släpper på sina kriterier på tävling som man definitivt inte hade släppt igenom på träning, och då behöver man också göra lite damage control nästkommande träningspass för att räta ut vågskålen igen.

För mig och Cooper är den absolut svåraste delen just nu egentligen inte själva söket. Det är allt som händer däremellan.

Att ta sig från bilen till väntstationen. Att vänta. Att sedan ta sig från väntstationen till startlinjen, och att sedan ta sig mellan söken.

På den tiden hinner Cooper göra av med väldigt mycket energi. Han blir frustrerad, går upp i arousal och börjar ljuda.

Och det påverkar söket och han blir slarvig, hjässig och får snabba tassar! Jag skulle önska att han la sin energi på rätt saker, det vi faktiskt är där för att göra.

Jag har lagt väldigt mycket tid på att träna bort krafs vid gömman. När Cooper blir för hög i arousal vill han gärna använda tassarna. Han är väldigt engagerad och vill gärna komma hela vägen fram till gömman. Från början tränade jag in en frysmarkering att han skulle frysa på gömman. Men då upptäckte jag att han hade svårt att komma till beslut på oåtkomliga gömmor. Han ville då öppna lådor eller dörrar för att ta sig hela vägen fram till gömman. Så jag fick lära om att han skulle frysa en bit ifrån.

Det har blivit oerhört mycket bättre. Idag är det sällan han krafsar vid gömman. Jag var lite naiv och tänkte att bara jag får bort krafset så är det bra sedan.

Men det är också här jag behöver vara ärliga mot oss själva med var vi befinner oss i träningen. Jag inser att det är inte bara inne i söket som är problemet utan det börjar redan vid transporterna till och mellan söken. Det är DÄR jag nu behöver lägga min energi nu på att komma till rätta med.

Då är kanske fler tävlingar inte det som för oss framåt just nu, det betyder inte att vi ska sluta tävla, men vi kanske ska överväga en paus! Hur tråkigt det än är!

Det är ofta mer motiverande att lägga tid på att träna bort sånt som ger fel i själva söket t.ex krafs/slick/bit vid gömman.

Det är lätt att glömma bort dötiden dvs Transporten från bilen. Väntan. Förflyttningen. Att kunna växla ner och sedan växla upp igen när det är dags att söka.

MEN det är också en del av tävlingen.

Och kanske är det just det som är hela skillnaden om man hittar en gömma eller inte.

För oss tror jag att svaret är ganska tydligt när jag tittar på videos från senaste tävlingen!

Inför sök 1:

Jag testar att gosa med Cooper men så fort domaren kommer och hämtar oss så går hela stressmaskineriet igång hos Cooper

Inför sök 2:

Han har blåst ut lite energi under första söket men är flåsig. Jag gör den startritualen som han känner igen från träning och försöker transportera oss fram till söket i fot utan att han ska gasa upp sig.

Inför sök 3

Här försöker jag träna lite “lydnad” med honom som vi brukar i träningen. och detta var den finaste transporten.

Man märker hur han börjar andas häftigt sekunden jag släpper fokus på honom och pratar med någon annan.

Inför sök 4

Detta är den transporten där jag blir mest besviken på mig själv att se i efterhand. Han skäller hela vägen fram till att jag startar honom i sök. Här borde jag tänkt långsiktigt och gått tillbaka till startlinjen och inte gått in i söket förrän han faktiskt var tyst. Det spelar ingen roll om klockan startat, och tiden rullar! Här har verkligen jag förbättringspotential till nästa gång att hålla på mina kriterier.

Vi behöver träna på att ta oss från bilen till startlinjen utan att Cooper har bränt hela sitt krut på vägen.